Det har vart ganska jobbigt idag. Någonting har hänt. Det känner jag på mig så starkt nu. Han har gått vidare, och det är ju bra. Men har jag gått vidare? Det vet jag inte.
Jag har haft någon form av ångest idag. Det är så märkligt att bara lägga fem år bakom sig sådär.
Och det känns så märkligt att han kommer finna någon annan. Tror att han redan håller på att göra det. Det är det som min magkänsla säger mig i alla fall.
Själv önskar jag att det hade vart jag som hittade någon för att kunna lägga honom bakom mig fortare. Men... Jag har haft en chans att träffa en trevlig kille. Men jag ville inte. Det gick inte. Antagligen är det för tidigt.
Jag känner att jag inte kan ge en ny kille mina känslor. Jag vill bära alla mina känslor själv... Samtidigt som allt jag vill är att vräka ut dem..?
