Snart går min buss in till Höör. Men jag måste skriva något. Är så förvirrad idag.
Tänk tänk tänk. Har formulerat så många meningar i huvudet. vet inte om jag ska göra det.
Skriva det? Posta det? Eller samla alla till ett "möte"? Det känns för formellt det där sistnämnda. Och jag tror inte att jag skulle få ur mig orden. Jag skulle skaka. Och stamma mig. Skulle inte få fram det i rätt ordning eller på rätt sätt. Det finns inget rätt sätt att säga det på , så hur i helvete skulle det då vara möjligt ens?
Men någon gång måste jag göra det. Måste. Jag hade aldrig tänkt tanken om hon inte hade tagit upp det. På ett sätt hatar jag att det togs upp.... På ett annat sätt är jag glad att hon tom mig tillbaka till verkligheten, fick mig att minnas, minnas vad jag måste göra. Det finns inget val. Jag måste. Men när?
Hur länge kan man skjuta på det? Det ligger redan sex år sent. Om inte mer? Är det då okej att skjuta på det ytterligare något år eller fler? Eller är det ett tecken på att det borde göras nu med detsamma?
detta är något jag måste komma fram till själv. Ingen annan kan hjälpa mig med det. Jag måste vara stark. Måste måste måste.
Posta det får det bli. Men hur blir det sedan? Kommer dem att kontakta mig? Hur då? Vad kommer dem säga? Kommer dem vilja ha någon kontakt med mig alls? Eller kommer vi glida ännu längre isär? Kommer jag behöva dö med ett splittrad.. ja.. Fan jag vet inte. Kan inte föreställa mig hur det kommer bli.
Men jag vet att när jag väl släppt det tunga kuvertet så kommer jag ångra mig. Men ändå veta att jag var tvungen. Jag kommer inte kunna tänka på något annat. I veckor. Minst. Hela världen kommer spinna kring händelsen. Sova kommer bli ett bortglömt fenomen. Fyfan säger jag bara. Men jag har försatt mig, och fler i denna situationen själv. Jag kommer inte undan mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar